Rosor är röda, violer är blå. True shit.
Kommer inte uppdatera mer på den här bloggen (inte på ett bra tag i alla fall). Har skaffat ny blogg med en kompis och ni hittar oss HÄÄÄR! Samma Ida, samma inlägg, ny blogg.
Sent inlägg
Anonym: Om du menar LC:n som i klassen precis innan laget så måste jag tyvärr säga att jag inte har några kort därifrån (enda klassen jag inte fotade pga att kameran var blöt så det räckte ändå). Men alla bilder från dagen hittar du här! Längst ned på sidan kan du välja vilken ryttare du vill se bilder på.
M: Det är något skumt med den där boken :O Man vet aldrig vilka baktankar bokförlaget har.
Q/A
Tack! c:
De finns att se på Equipe.com inom några dagar :)
Ja! Jag ska gå på Kunskapsgymnasiet, hehe ;)
7 saker ni inte visste om mig
1. Jag skulle vilja flytta till USA. Varför? För att kunna smsa på engelska utan att verka helt konstig!
2. Jag är en riktig spara. Har sparat sen jag var 10 tror jag, har inte köpt mer än smågrejer sen dess haha..
3. Jag trodde aldrig att jag skulle få äga en så fin häst som Cristall. No way - but still, here I am.
4. Jag är otroligt spontan i mina tankar, men har ett kontrollbehov i mina handlingar. Flummigt? Yep.
5. Jag är grym på att skriva med en hand på datorn, går nästan lika fort som att skriva vanligt.
6. Jag får psykbryt på ljudet av hundar som äter, ni vet det där sliskigt slaskande ljudet (behöver inte vara just när de äter, liknande ljud är minst lika irriterande). Klarar inte av att höra på det, får seriösa tankar på mord.
7. Jag älskar linnen, men går aldrig i bara linne utan har alltid ett annat plagg över.
Over and out!
2. Jag är en riktig spara. Har sparat sen jag var 10 tror jag, har inte köpt mer än smågrejer sen dess haha..
3. Jag trodde aldrig att jag skulle få äga en så fin häst som Cristall. No way - but still, here I am.
4. Jag är otroligt spontan i mina tankar, men har ett kontrollbehov i mina handlingar. Flummigt? Yep.
5. Jag är grym på att skriva med en hand på datorn, går nästan lika fort som att skriva vanligt.
6. Jag får psykbryt på ljudet av hundar som äter, ni vet det där sliskigt slaskande ljudet (behöver inte vara just när de äter, liknande ljud är minst lika irriterande). Klarar inte av att höra på det, får seriösa tankar på mord.
7. Jag älskar linnen, men går aldrig i bara linne utan har alltid ett annat plagg över.
Over and out!
Sommaren 2012
Fotograf Ida Husell
Svar: Tack så jättemycket! Värmer att höra sånt här eftersom jag själv inte tycker att mina bilder duger... För att svara på din fråga så ja, jag åker och fotar på tävlingar. Endast hopptävlingar dock då jag är mest bekant med den grenen och för att se vilka jag kommer åka till - kolla in http://webshop.equipe.com/photographers/84-ida-husell!
Miclas Cristall
Tänkte väl ta och berätta lite om nya pownien, var på tiden kände jag! ;)
Miclas Cristall, som hon heter, är ett New Forest sto på 4 år e.Miclas Curt Cobain - u.Lady Jane - ue. Kantje´s Ronaldo. Jag har funderat ett tag på smeknamn till henne och det som kommit som förslag hittills är Stina, Crister och Issa. Känner väl kanske inte riktigt för någon av dem, än iallafall...
Hon är iallafall uppväxt på lösdrift och köptes av uppfödaren som 2-åring. Reds in som 2,5-åring, fick en lång vintervila, gick treårstestet och fick sommarvila. Reds lite under hösten och fick sedan en 5 månader lång vintervila innan hon sattes igång igen i början på Mars. Så hon är grundriden och inhoppad, söker sig neråt i skritt och trav men går fortfarande med huvet i vädret i galoppen. Hoppad då enstaka hinder, ej bana och förstås löshoppad. Supersnäll i all hantering, lite ängslig av sig men gör det man ber henne om och slappnar hon bara av så är hon superfin i ridningen.
Helt okej trav alltså...
Stall Myrby Gård #2
Disco
Disco ägs av Michelle, han är 6 år -trotsåldern- och ganska outbildad med otroligt mysig.
Madicken
Madicken ägs av Pauline, hon är en väldigt speciell ponny men som passar grymt bra med Pauline som gjort ett enormt jobb med henne från backen.
Proton Otto
Otto ägs av Natalie, han är en liten storhäst och supersnäll i stallet.
Miclas Cristall Cristall
Cristall är min pålleee c:
Merry Gambler Gabbe
Gabbe ägs av Kristin, han tävlas i hoppning och älskar att skita ner sig.'
Disco ägs av Michelle, han är 6 år -trotsåldern- och ganska outbildad med otroligt mysig.
Madicken
Madicken ägs av Pauline, hon är en väldigt speciell ponny men som passar grymt bra med Pauline som gjort ett enormt jobb med henne från backen.
Proton Otto
Otto ägs av Natalie, han är en liten storhäst och supersnäll i stallet.
Miclas Cristall Cristall
Cristall är min pålleee c:
Merry Gambler Gabbe
Gabbe ägs av Kristin, han tävlas i hoppning och älskar att skita ner sig.'
Stall Myrby Gård
Tänkte ta och presentera alla (privat)hästar i stallet, so here we go :) Blir dock i två delar då det är en hel del..
Mc Mulle Mulle
Mulle ägs av Åsa B och används till både dressyr, hopp och skogsridning - en riktig allroundhäst.
Dess
Helt underbart söt liten skäck, ägs även den av Åsa B.
Bild lånad från Åsas fb
Muscot
Muscot är lektionshäst, men han står i privatstallet. Han står åt "fel" håll när det regnar, haha.
Zelma M
Zelma är stallägarens storhäst, men som rids av Emma och är smått galen.
bild lånad från emmas blogg, http://emmaohelin.blogg.se
Zvante
Zvante är Zelmas senaste föl, föddes förra året och ska på hingstbete om inte alltför lång tid.
Mc Mulle Mulle
Mulle ägs av Åsa B och används till både dressyr, hopp och skogsridning - en riktig allroundhäst.
Dess
Helt underbart söt liten skäck, ägs även den av Åsa B.
Bild lånad från Åsas fb
Muscot
Muscot är lektionshäst, men han står i privatstallet. Han står åt "fel" håll när det regnar, haha.
Zelma M
Zelma är stallägarens storhäst, men som rids av Emma och är smått galen.
bild lånad från emmas blogg, http://emmaohelin.blogg.se
Zvante
Zvante är Zelmas senaste föl, föddes förra året och ska på hingstbete om inte alltför lång tid.
Wait for it!
Har hänt en hel del kan jag säga, orkar inte ta upp allt nu men kort och gott kan man säga att den här bloggen kommer förändras i både innehåll och så måste jag byta bilder i headern m.m. Ni kommer inte längre få följa mig och Foxy...
Skippar det va?
No more blogging today, kompenserar med ännu ett tanke/åsiktsinlägg imorgon.. Orkar inte blogga av flera anledningar, så ska ta och sätta på ett avsnitt av Pretty Little Liars istället och bara ta det lugnt.
Ang. Foxy och Nobel
kanske blir förvirrade (?) när jag skriver om att jag rider Nobel osv osv, men ingenting om att Foxy rids? Jag menar, det är ju ändå hon som är min häst & borde stå i centrum? Nåt sånt. Så jag tänkte bara klargöra hur det ligger till..
Foto: Emma Nähr
Såhär såg det ut senast jag red Foxy, det vill säga att hon var skittjurig och sparkade bakut. Vi har haft ut en equiterapeft som har kollat igenom henne och vi har även vart till klinik, där det visade sig att hon hade en inflammation i ena bakknät (hasen? dunno..) som vi nu behandlat och har två par ryggkotor som ligger nära varandra och skapat en irritation. Det är förmodligen irritationen som gjort att hon sparkat bakut, men mer säkert får vi veta på återbesöket om 3 veckor. Tills dess ska hon skrittas för hand 30min/dag och gå i sjukhage! Man kan säga att hon är lite pigg just nu..
Foto: Diana ♥
Nobel rider jag allt ifrån 1-5 dagar i veckan, då ägaren -Åsa- har tappat suget lite, plus att jag inte kan rida min egen, så jag säger inte nej till en till att ta hand om (; Han är supermysig att rida, men man får slita arslet av sig för varje steg och ibland (läs: alltid) när man rider ut så får han för sig att det är roligare i luften än på marken. Men trots att jag ridit ut flera gånger har jag faktiskt bara ramlat av en gång ;3 *stolt* Det är även tänkt att jag ska starta någon lokal hopptävling med honom senare under året om och när det passar med Åsas dressyrtävlingar :)
Foto: Emma Nähr
Såhär såg det ut senast jag red Foxy, det vill säga att hon var skittjurig och sparkade bakut. Vi har haft ut en equiterapeft som har kollat igenom henne och vi har även vart till klinik, där det visade sig att hon hade en inflammation i ena bakknät (hasen? dunno..) som vi nu behandlat och har två par ryggkotor som ligger nära varandra och skapat en irritation. Det är förmodligen irritationen som gjort att hon sparkat bakut, men mer säkert får vi veta på återbesöket om 3 veckor. Tills dess ska hon skrittas för hand 30min/dag och gå i sjukhage! Man kan säga att hon är lite pigg just nu..
Foto: Diana ♥
Nobel rider jag allt ifrån 1-5 dagar i veckan, då ägaren -Åsa- har tappat suget lite, plus att jag inte kan rida min egen, så jag säger inte nej till en till att ta hand om (; Han är supermysig att rida, men man får slita arslet av sig för varje steg och ibland (läs: alltid) när man rider ut så får han för sig att det är roligare i luften än på marken. Men trots att jag ridit ut flera gånger har jag faktiskt bara ramlat av en gång ;3 *stolt* Det är även tänkt att jag ska starta någon lokal hopptävling med honom senare under året om och när det passar med Åsas dressyrtävlingar :)
Q/A
Jag antar att du menar första ryttaren på Musse? För fotona på honom och Ella ligger uppe på facebook, men jag kan lägga upp de andra med :) har dock bara 2st, menmen..
Hästar jag haft - Del 4
Sista delen! Den här delen kommer handla om de hästar jag för närvarande rider åt andra, vissa mer regelbundet och vissa mer sällan.
Först har vi Elsas ponnyer som jag rider 1-2st, två dagar i veckan.
Las Vegas, en C-ponny som gått SM hoppning.
Frisky, en C-ponny som kom till sverige för ca 1 år sen. Tävlar i nuläget LA hopp, siktar på SM.
Miclas Clint Eastwood, C-ponny som tävlat MSVB hopp. Här med Amanda Anger.
Nobel, en storhäst som jag hoppar åt ryttaren, han är -som ni säkert ser- dressyrhäst i vanliga fall.
Först har vi Elsas ponnyer som jag rider 1-2st, två dagar i veckan.
Las Vegas, en C-ponny som gått SM hoppning.
Frisky, en C-ponny som kom till sverige för ca 1 år sen. Tävlar i nuläget LA hopp, siktar på SM.
Miclas Clint Eastwood, C-ponny som tävlat MSVB hopp. Här med Amanda Anger.
Nobel, en storhäst som jag hoppar åt ryttaren, han är -som ni säkert ser- dressyrhäst i vanliga fall.
Hästar jag haft - Del 3
Ungefär 2 månader efter vi tagit bort Tamira, fick jag höra om ett sto som skulle lånas ut. Hon hade fått föl samma år, så jag kunde bara se henne i hagen och bestämma mig därefter. En bekant som stod i samma stall som stoet rekommenderade henne, så jag tog chansen och fick hem henne.
Dialect var en riktig läromästare, 18 år när jag fick hem henne och hade gått JSM hoppning och LA:4 dressyr. Jag satte igång henne försiktigt, skyndade långsamt för att hon skulle hålla. Hon var verkligen underbar, hon fick mig att börja tycka om dressyr och lärde mig massor. Hade henne i nästan ett år innan hon rev upp en gammal skada i hagen och fick bli avelssto.
Hur det blev så att vi började leta D-ponny är en komplicerad historia, så låt os bara enkelt konstatera att nån månad efter Dialect hade åkt så letade vi ponny igen. Prisgränsen var inte alls hög, så vi letade efter en ungponny eller en ponny som inte var utbildad. Det var tufft att hitta en ponny i vår prisklass, men till slut hade vi några stycken neråt i landet som vi tog en helg och åkte och kollade på. Vi var osäkra ett tag på om vi verkligen skulle åka och provrida Foxy eftersom hon stod ända nere vid Ängelholm, men vi åkte i alla fall och idag kan jag väl säga att jag är glad att vi gjorde det.
Det ironiska i det hela är att påvägen ner till Foxy hade vi kollat på en ponny jag blivit helt kär i, men som var liten och kunde inte provridas då den hade blivit sparkad i hagen kvällen innan. Så jag provred Foxy, i princip grät för att jag kunde inte skritta på hästen, jag kunde knappt trava på den och verkligen inte galoppera normalt. Men så satte dom upp ett hinder och hästen tvekade inte en millisekund. Vi höjde upp till 90 för jag ville känna hur hon kändes på lite högre hinder än 50cm och shit vad ponnyn VILLE hoppa. Trots den viljan sa jag tvärt nej till mamma när vi åkte därifrån, jag ville inte ha en ponny som kändes så hopplöst jobbig på backen. Jag ville inte grina för att jag varken kunde skritta, trava eller galoppera på min egen ponny. Galoppen var verkligen HEMSK. Den var bara kantig och orytmisk (vilket den är fortfarande).
Haha, ni kanske ser hur glad jag var? Bild från provridningen.
Hon var tävlad LC hopp, inget mer, och det var ett jätteprojekt i markarbetet. Mamma övertalade mig att se markarbetet mer som en utmaning och att vi kunde ha kul i hoppningen under tiden, och ju längre tiden går ju mer tror jag på att hon kan bli bra.
Keep lookin' for the last part!
Dialect var en riktig läromästare, 18 år när jag fick hem henne och hade gått JSM hoppning och LA:4 dressyr. Jag satte igång henne försiktigt, skyndade långsamt för att hon skulle hålla. Hon var verkligen underbar, hon fick mig att börja tycka om dressyr och lärde mig massor. Hade henne i nästan ett år innan hon rev upp en gammal skada i hagen och fick bli avelssto.
Hur det blev så att vi började leta D-ponny är en komplicerad historia, så låt os bara enkelt konstatera att nån månad efter Dialect hade åkt så letade vi ponny igen. Prisgränsen var inte alls hög, så vi letade efter en ungponny eller en ponny som inte var utbildad. Det var tufft att hitta en ponny i vår prisklass, men till slut hade vi några stycken neråt i landet som vi tog en helg och åkte och kollade på. Vi var osäkra ett tag på om vi verkligen skulle åka och provrida Foxy eftersom hon stod ända nere vid Ängelholm, men vi åkte i alla fall och idag kan jag väl säga att jag är glad att vi gjorde det.
Det ironiska i det hela är att påvägen ner till Foxy hade vi kollat på en ponny jag blivit helt kär i, men som var liten och kunde inte provridas då den hade blivit sparkad i hagen kvällen innan. Så jag provred Foxy, i princip grät för att jag kunde inte skritta på hästen, jag kunde knappt trava på den och verkligen inte galoppera normalt. Men så satte dom upp ett hinder och hästen tvekade inte en millisekund. Vi höjde upp till 90 för jag ville känna hur hon kändes på lite högre hinder än 50cm och shit vad ponnyn VILLE hoppa. Trots den viljan sa jag tvärt nej till mamma när vi åkte därifrån, jag ville inte ha en ponny som kändes så hopplöst jobbig på backen. Jag ville inte grina för att jag varken kunde skritta, trava eller galoppera på min egen ponny. Galoppen var verkligen HEMSK. Den var bara kantig och orytmisk (vilket den är fortfarande).
Haha, ni kanske ser hur glad jag var? Bild från provridningen.
Hon var tävlad LC hopp, inget mer, och det var ett jätteprojekt i markarbetet. Mamma övertalade mig att se markarbetet mer som en utmaning och att vi kunde ha kul i hoppningen under tiden, och ju längre tiden går ju mer tror jag på att hon kan bli bra.
Keep lookin' for the last part!
Hästar jag haft - Del 2
Då har vi kollat på A- och B-ponnytiden... dags för C och D ;)
Under tiden jag hade Famous & Stickan så letade vi en C-ponny som mamma skulle ha och rida något år tills dess att jag skulle gå upp på C-ponny. Vi hittade då Happy Shadow, eller Happy som han kallas, och köpte denna fina powniie. För snygg var han, även om han vägrade gå i närheten av en bom. Varför vi köpte honom trots att han var för "feg" för att hoppa när det var hoppning jag var intresserad av vet jag faktiskt inte, men han var hur snäll som helst att hålla på med och skulle visa sig bli en duktig dressyrponny. Vi fick det inte att funka helt i hoppningen, så han lånades ut ett år till en dressyrryttare som startade honom LA:1 med placeringar. Numera står han på Myrby efter att Maria köpte honom till verksamheten, kan det ha vart... 2 år sen?
bild lånad från www.crazyponies.blogg.se
Hösten 2008, så ni får lite tidsperspektiv på det hela, haha, så skulle vi egentligen inte ha någon ponny. Eller jo, vi hade bestämt oss för att gå direkt från B till D, men det skulle inte skett redan då utan jag skulle ha ridit mina sista år på B-ponny först. Men så var det så att våra grannar (en ponnyridskola) letade ponny och jag följde med för att provrida åt dem. De åkte då och kollade på Tamira, mest för att hon var så billig, och det visade sig då att hon inte passade för verksamheten eftersom hon var alldeles för pigg och "svårriden" (hon var inte svår då, men ni kanske kan tänka er hur en ridskoleponny måste kunna anpassa sig för många olika typer av ryttare).
Det är helt sjukt vilken resa hon & jag gjorde... När hon kom hem till mig blev hon en helt annan häst än från provridningen. Första halvåret kunde jag inte galoppera på henne för hon bara stack, jag var tvungen att rida på pelham i hoppningen och ändå gick det i 190, var många gånger jag inte fick stopp på henne förrän efter flera varv i ridhuset. Men hon tyckte det var KUL att hoppa och stannade aldrig. Jag kämpade med dressyren varje dag (inte bokstavligen) och efter 1 ½ år kunde jag för första gången rida henne på vanligt tredelat bett. Allt som oftast stod hon på bakbenen och det gick inte att rida ut själv för då gjorde hon caprioler och stack hem. Jag säger inte att jag utförde något mirakel med henne, men alla som sett henne från början kan säga att det var STOR skillnad från jag fick hem henne & i slutet av våran tid. Då tävlade jag på det tredelade, men hon kunde fortfarande slå slint och bara resa sig och hoppa i sidled inne på framhoppningen. Jag fick alltid ha en röd rosett i svansen på henne, inte för att hon kickade utan för att varna de andra då det inte alltid var säkert att jag kunde styra henne.
Efter 2 år tillsammans fick hon en hälta, något som hänt i hagen, och vi blev rekommenderade att åka in till strömsholm. Sagt och gjort, vi åkte dit och väl där fick vi reda på att hon var halt på tre ben och att vi borde röntga ryggen eftersom hon kändes stel där. Efter röntgen visade det sig att ryggkotorna var sammanväxta in mot buken, hon var lika böjlig i ryggen som ett bord. Noll alltså. Hon kunde inte sätta under sig, gå i form. När ryggkotor växer ihop gör det ont -förstås-, och det var svaren på varför hon var "galen". För hon var inte galen, tvärtom var hon den snällaste häst jag haft. Som inte visade hur ont hon hade, inte protesterade mer än hon gjorde när jag red. För hon ville göra rätt, men hon kunde inte. På strömsholm sa de att det bästa för henne vore att avlivas, hon skulle kanske bli bra efter ett helt års vila, men med tanke på hur pigg hon var och behövde aktiveras varje dag så skulle det inte vara det bästa för henne att bara stå på box i ett år för att sen kanske bli bra. 21 Oktober 2010 somnade min ängel in, hamnade på ett ställe där ingen smärta finns ♥
Shit, tårarna bara rinner... sista delen kommer ut sen nån gång iallafall, då med lite storhäst, lite pownie igen och kort om hästarna jag rider åt andra.
Under tiden jag hade Famous & Stickan så letade vi en C-ponny som mamma skulle ha och rida något år tills dess att jag skulle gå upp på C-ponny. Vi hittade då Happy Shadow, eller Happy som han kallas, och köpte denna fina powniie. För snygg var han, även om han vägrade gå i närheten av en bom. Varför vi köpte honom trots att han var för "feg" för att hoppa när det var hoppning jag var intresserad av vet jag faktiskt inte, men han var hur snäll som helst att hålla på med och skulle visa sig bli en duktig dressyrponny. Vi fick det inte att funka helt i hoppningen, så han lånades ut ett år till en dressyrryttare som startade honom LA:1 med placeringar. Numera står han på Myrby efter att Maria köpte honom till verksamheten, kan det ha vart... 2 år sen?
bild lånad från www.crazyponies.blogg.se
Hösten 2008, så ni får lite tidsperspektiv på det hela, haha, så skulle vi egentligen inte ha någon ponny. Eller jo, vi hade bestämt oss för att gå direkt från B till D, men det skulle inte skett redan då utan jag skulle ha ridit mina sista år på B-ponny först. Men så var det så att våra grannar (en ponnyridskola) letade ponny och jag följde med för att provrida åt dem. De åkte då och kollade på Tamira, mest för att hon var så billig, och det visade sig då att hon inte passade för verksamheten eftersom hon var alldeles för pigg och "svårriden" (hon var inte svår då, men ni kanske kan tänka er hur en ridskoleponny måste kunna anpassa sig för många olika typer av ryttare).
Det är helt sjukt vilken resa hon & jag gjorde... När hon kom hem till mig blev hon en helt annan häst än från provridningen. Första halvåret kunde jag inte galoppera på henne för hon bara stack, jag var tvungen att rida på pelham i hoppningen och ändå gick det i 190, var många gånger jag inte fick stopp på henne förrän efter flera varv i ridhuset. Men hon tyckte det var KUL att hoppa och stannade aldrig. Jag kämpade med dressyren varje dag (inte bokstavligen) och efter 1 ½ år kunde jag för första gången rida henne på vanligt tredelat bett. Allt som oftast stod hon på bakbenen och det gick inte att rida ut själv för då gjorde hon caprioler och stack hem. Jag säger inte att jag utförde något mirakel med henne, men alla som sett henne från början kan säga att det var STOR skillnad från jag fick hem henne & i slutet av våran tid. Då tävlade jag på det tredelade, men hon kunde fortfarande slå slint och bara resa sig och hoppa i sidled inne på framhoppningen. Jag fick alltid ha en röd rosett i svansen på henne, inte för att hon kickade utan för att varna de andra då det inte alltid var säkert att jag kunde styra henne.
Efter 2 år tillsammans fick hon en hälta, något som hänt i hagen, och vi blev rekommenderade att åka in till strömsholm. Sagt och gjort, vi åkte dit och väl där fick vi reda på att hon var halt på tre ben och att vi borde röntga ryggen eftersom hon kändes stel där. Efter röntgen visade det sig att ryggkotorna var sammanväxta in mot buken, hon var lika böjlig i ryggen som ett bord. Noll alltså. Hon kunde inte sätta under sig, gå i form. När ryggkotor växer ihop gör det ont -förstås-, och det var svaren på varför hon var "galen". För hon var inte galen, tvärtom var hon den snällaste häst jag haft. Som inte visade hur ont hon hade, inte protesterade mer än hon gjorde när jag red. För hon ville göra rätt, men hon kunde inte. På strömsholm sa de att det bästa för henne vore att avlivas, hon skulle kanske bli bra efter ett helt års vila, men med tanke på hur pigg hon var och behövde aktiveras varje dag så skulle det inte vara det bästa för henne att bara stå på box i ett år för att sen kanske bli bra. 21 Oktober 2010 somnade min ängel in, hamnade på ett ställe där ingen smärta finns ♥
Shit, tårarna bara rinner... sista delen kommer ut sen nån gång iallafall, då med lite storhäst, lite pownie igen och kort om hästarna jag rider åt andra.
Hästar jag haft - Del 1
Min allra första häst fick jag i julklapp när jag var 5 år, efter att ha ridit regelbundet sen jag var 4.
Det var en svart liten shetlandsponny på hela 100cm som var världens snällaste. Iallafall medan jag var en liten plutt som bara satt och åkte häst ;) När jag vart äldre och började ställa krav blev det jobbigt och mulle-bockningar var hans specialitet. Mini Road, eller Stickan som han kallas, är fortfarande min men lånas ut till Myrby Ponnyridskola där han kan skrutta runt och köra med de små barnen x]
Mini Road aka Stickan, en herre på 24 år.'
Efter Stickan hade jag en liiten B-ponny som hette Cornflakes, han var en Welsh Mountain som var hur seg som helst. Han var också supersnäll, och till skillnad från tidigare pownie så bockade han inte alls lika mycket ;) Han och jag startade lite lokala LC hoppning, mer klarade han inte av -dels med tanke på hans ynka 118cm, dels med tanke på den obefintliga farten på hoppbanan.
Cornflakes - lägg märke till hingstnacken! Han kastrerades inte förrän vid 4 års ålder.
Efter ett tag blev jag för lång för Cornflakes. Vi reste då land och rike runt -bokstavligen- och letade... I fjärås hittade vi till slut drömhästen, en vit ponny som startat MSV hoppning och var ursnygg! Han var verkligen en läromästare, hoppade ALLT bara man själv var bestämd och svängde på en femöring. Han gav mig massor med självförtroende och jag var inte alls lika feg längre. Det var nog faktiskt den bästa ponny jag haft, jag kommer ihåg hur jag önskade att jag kunde göra honom till en storhäst så jag kunde ha kvar honom för alltid. Han hade allt - exteriören, kapaciteten, viljan, temperamentet och personligheten.. åhh GÖR MIG LITEN! Vi startade tillsammans LB hopp, innan han tyvärr fick en senskada och fick vila ett halvår. Han blev sen bra igen och nu står han hos världens bästa familj!
Foto: Anna Alebark
Medan Famous vad konvalescent hade jag ett litet fuxsto på foder. Hon var en het liten sak som för det mesta hoppade runt på bakbenen men gav ALLT inne på hoppbanan. Hon & jag var verkligen ett team. Med henne startade jag upp till LA (hoppning, om ni inte kunde gissa det?) och hon var en sån personlighet. Hon bet en när man täckade och drog sadelgjorden, hon reste sig så fort man tog för mycket i tyglarna och var allmänt framåt. Men vi hade så himla roligt tillsammans och det var aldrig tal om att hon skulle sticka eller liknande utan vi hade bara KUL.
Knashäst. ♥
Fortsättning följer med C-ponnytiden och hästen som var "galen" !
Det var en svart liten shetlandsponny på hela 100cm som var världens snällaste. Iallafall medan jag var en liten plutt som bara satt och åkte häst ;) När jag vart äldre och började ställa krav blev det jobbigt och mulle-bockningar var hans specialitet. Mini Road, eller Stickan som han kallas, är fortfarande min men lånas ut till Myrby Ponnyridskola där han kan skrutta runt och köra med de små barnen x]
Mini Road aka Stickan, en herre på 24 år.'
Efter Stickan hade jag en liiten B-ponny som hette Cornflakes, han var en Welsh Mountain som var hur seg som helst. Han var också supersnäll, och till skillnad från tidigare pownie så bockade han inte alls lika mycket ;) Han och jag startade lite lokala LC hoppning, mer klarade han inte av -dels med tanke på hans ynka 118cm, dels med tanke på den obefintliga farten på hoppbanan.
Cornflakes - lägg märke till hingstnacken! Han kastrerades inte förrän vid 4 års ålder.
Efter ett tag blev jag för lång för Cornflakes. Vi reste då land och rike runt -bokstavligen- och letade... I fjärås hittade vi till slut drömhästen, en vit ponny som startat MSV hoppning och var ursnygg! Han var verkligen en läromästare, hoppade ALLT bara man själv var bestämd och svängde på en femöring. Han gav mig massor med självförtroende och jag var inte alls lika feg längre. Det var nog faktiskt den bästa ponny jag haft, jag kommer ihåg hur jag önskade att jag kunde göra honom till en storhäst så jag kunde ha kvar honom för alltid. Han hade allt - exteriören, kapaciteten, viljan, temperamentet och personligheten.. åhh GÖR MIG LITEN! Vi startade tillsammans LB hopp, innan han tyvärr fick en senskada och fick vila ett halvår. Han blev sen bra igen och nu står han hos världens bästa familj!
Foto: Anna Alebark
Medan Famous vad konvalescent hade jag ett litet fuxsto på foder. Hon var en het liten sak som för det mesta hoppade runt på bakbenen men gav ALLT inne på hoppbanan. Hon & jag var verkligen ett team. Med henne startade jag upp till LA (hoppning, om ni inte kunde gissa det?) och hon var en sån personlighet. Hon bet en när man täckade och drog sadelgjorden, hon reste sig så fort man tog för mycket i tyglarna och var allmänt framåt. Men vi hade så himla roligt tillsammans och det var aldrig tal om att hon skulle sticka eller liknande utan vi hade bara KUL.
Knashäst. ♥
Fortsättning följer med C-ponnytiden och hästen som var "galen" !
